Den spelade verkligheten
Världen på en filmduk. Den speglar mycket av vår vardag. Men spegeln förvränger bilden och gör den perfekt. Hjälten vinner över det onda. Prinsessan får sin prins. Så är det inte i vår verkliga värld. Våra hjältar är inte de som är störst, bäst och vackrast. De räddar inga liv. Men det är väl så vi vill se på det. Vi vill se en snygg Tom Cruse som räddar oss från utomjordingar. De som verkligen räddar världen, de känner vi knappt till.
Världen är inte heller så som den är i tonårsfilmer, där tjejen som spelar huvudrollen alltid tar sig igenom alla svårigheter och får killen i sina drömmar. Ofta är hennes svårigheter ingenting alls jämfört med våra. Hon tar sig förbi jobbiga föräldrar och populära tjejer somförsöker fånga samma kille.
Vi tar oss igenom långa dagar av svett och tårar. Stressar till skolan. Pluggar järnet för att få bra betyg. Vi försöker vara sociala och få många vänner samtidigt som vi gör allt för att få en glimt av killen som vi tycker om. Sedan går vi hem. Gör våra läxor, går på fotbollsträningen, åker hem, äter och pluggar inför provet nästa dag.
Därtill finns kravet att alltid se bra ut, vad som än händer. För om man inte gör det så är man töntig. Udda. Inte som alla andra. Så som man egentligen borde vara. Sig själv. Utan den perfekta ytan. Så som tjejen i filmen är, och hon klarar sig ju bra. Men utan våran perfekta yta är vi ingenting. Vi blir lämnade ensamma, även om det är så alla strävar efter att vara. För idealet är ju att vara sig själv och att vara perfekt. Men med våra krav på perfektion är det en omöjlighet.
Men tjejen i filmen fixar det här hur lätt som helst. Det är så vi vill att det ska vara, därför är det så vi visar upp det. "Titta här så bra vi har det."
Genom filmer kan vi få våra drömmar att gå i uppfyllelse, hur omöjliga de än är.
Världen är inte heller så som den är i tonårsfilmer, där tjejen som spelar huvudrollen alltid tar sig igenom alla svårigheter och får killen i sina drömmar. Ofta är hennes svårigheter ingenting alls jämfört med våra. Hon tar sig förbi jobbiga föräldrar och populära tjejer somförsöker fånga samma kille.
Vi tar oss igenom långa dagar av svett och tårar. Stressar till skolan. Pluggar järnet för att få bra betyg. Vi försöker vara sociala och få många vänner samtidigt som vi gör allt för att få en glimt av killen som vi tycker om. Sedan går vi hem. Gör våra läxor, går på fotbollsträningen, åker hem, äter och pluggar inför provet nästa dag.
Därtill finns kravet att alltid se bra ut, vad som än händer. För om man inte gör det så är man töntig. Udda. Inte som alla andra. Så som man egentligen borde vara. Sig själv. Utan den perfekta ytan. Så som tjejen i filmen är, och hon klarar sig ju bra. Men utan våran perfekta yta är vi ingenting. Vi blir lämnade ensamma, även om det är så alla strävar efter att vara. För idealet är ju att vara sig själv och att vara perfekt. Men med våra krav på perfektion är det en omöjlighet.
Men tjejen i filmen fixar det här hur lätt som helst. Det är så vi vill att det ska vara, därför är det så vi visar upp det. "Titta här så bra vi har det."
Genom filmer kan vi få våra drömmar att gå i uppfyllelse, hur omöjliga de än är.
Kommentarer
Trackback